Årets trender - Formex 2014

Nu har naturen och blommorna hittat in i våra hem på riktigt! Enligt Formexmässan är det nu äntligen slut på den opersonliga inredningen - ingen mer hotellrumsinredning utan istället lekfullt och personligt. Nu är det tid att blanda olika material, gärna naturliga sådana: Det är mycket organiska material, marmor, keramik, sten, trä, korgar, rep, linne och naturligtvis mycket blommor. Här är några av mina favoriter i form av blommande lampor (ovan, från citydecor.lt) och yllestenar (nedan, från African Art):

Återvinningstrenden var tydlig: Prylar som vi inte använder längre återuppföds i ett helt annat sammanhang, som tex kaffekannor som blir lampor.

Vår längtan till landet och till grönskan var tydlig. Det var mycket bondromantik, mycket grönsaker och blommor i både mönster och i verklig form, och gränsen mellan ute och inne suddas ut. Här en av mina favoriter i form av en kudde med fotomotiv av växter från Just:

Samtidigt kan man se ytterligheter som lever sida vid sida: Å ena sidan vill vi ha stora, överdimensionerade saker (krukor, bord), men å andra sidan vill vi gå emot XXL-trenden och minska storlekarna på tallrikar och möbler. Å ena sidan vill vi gynna det könsneutrala i mönster och färger, men å andra sidan frodas det rosa och romantiska. Här en underbar barnklänning med blommor:

Färgmässigt inleder vi våren med pastellfärger. När sommaren kommer går vi över till antingen starka färger inspirerade av Indien, eller till det maritimt blå kombinerat med akvamarint turkost och/eller accenten orange som bryter av.

Vi siktar också uppåt och använder luftrummet även i inredningen. Här några exempel från Paradisverkstaden:

Chelsea Flower Show - En masse

Att man får större effekt när man väljer många blommor av samma sort är väl egentligen ingen nyhet, men den tål att upprepas. Jag minns fortfarande mina första egna rabatter då jag planterade en av varje sort - det såg verkligen ynkligt ut (jag förklarade senare bort det med att jag ville testa vilka växter som passade bäst i just den jorden, men det var verkligen en efterkonstruktion). Min erfarenhet är att man alltid bör ta fler plantor än man tror, såvida man inte vill maxa rabatten om 5 år.

Detta med volymplanteringar blev jag tydligt påmind om när jag äntrade The Great Pavilion - ett gigantiskt tält där alla snittblommor återfanns. På bilderna här ser ni några exempel på hur mycket av något verkligen ger effekt.

Chelsea Flower Show - Vatten

En trend trend som alltid håller i sig är vatten. Även i år såg man vatten på olika sätt i show gardens. Stillastående vatten glittrar vackert i ytan och bildar en fin spegel åt de omgivande rabatterna, som tex bilden nedan. Är vattnet stillastående kan man laborera med olika material och former på botten. Här nedan runda, flata stenar i olika färger.

I bilden nedan har man istället valt bruna sandstenar med kantiga former som ger ett vildare och mer naturligt uttryck.

Och här ännu vildare där vattnet får omringa stenar och växter på ett till synes helt naturligt sätt.

Att ha vatten stillastående är dock inte så romantiskt som det ser ut. Min erfarenhet är att vattnet dels blir missfärgat rätt snabbt (dvs inte alls så genomskinligt som på den översta bilden), dels att myggorna gärna lägger sina larver i det, vilket kan ge en riktig mygginvasion om man har otur.Då kan rinnande vatten vara ett bra alternativ. Här nedan ett exempel där vattnet får rinna ut från en kopparkran ner i en kruka. Detta ger också ett mysigt ljud som man kan justera genom att ändra dels på vattenflödet, dels på det som vattnet landar på (tex lägga på stenar i olika former). Nackdelen med rinnande vatten är att en pump av något slag behövs för att få vattnet att cirkulera (såvida man inte väljer en så enkel lösning som Ernst gjorde i årets upplaga av Sommar med Ernst).Och har man inte tillgång till vatten kan man ju alltid simulera det, som i bilden nedan.

Chelsea Flower Show - Kontraster

Det vilda som ofta återkom i Show gardens på Chelsea Flower Show blev som vackrast när det kontrasterade mot det riktigt strama, återhållsamma.

Här nedan ser man tydliga exempel på det i The Brewing Dolphin Garden, min favorit. Här står det strikta i form av de välansade gräsmattorna, stenmurarna, pelarna och de formklippta buskarna i stark kontrast till de vilda ängsblommorna. Tack vare kontrasten blir det vilda inte för vilt utan i stället väldigt vackert. Eller som designern Cleve West själv uttrycker det i beskrivningen av sin trädgård:

The yew forms, representing the history, stability and creativity of Brewin Dolphin, stand like sentinels among a tapestry of herbaceous plants to create a sense of timelessness with a hint of mystery.

Så det är inte riktigt så enkelt som att låta sommarängen frodas hemma i sin egen trädgård. För att åstadkomma rätt effekt måste vi tydliggöra gränsen mellan det vilda och det strikta, och se till att hålla ordning på den strikta delen. Tydliga kanter mellan rabatter och gräsmatta, fyrkantiga stenbänkar mitt i ängsrabatten eller varför inte låta vatten kanta ängen (se nästa reportage)?

För att få till den rätta effekten ska man även tänka bort det traditionella sättet att arrangera rabatter med låga växter längst fram och höga bak. Om man gör på det sättet får man inte till den markerade övergången. Som man ser på bilderna ovan är blommorna här nästan lika höga allesammans, och de står blandat så att övergången syns tydligt.

Chelsea Flower Show - Längtan till landet

I maj åkte vi till Chelsea Flower Show. Det var en mäktig känsla att få vara där trädgårdstrenderna för året sätts. Jag kommer nu att presentera mina reflektioner från mässan i en serie blogginlägg. Först ut är temat Längtan till landet.

Det första som slog mig när jag gick igenom de sk Show Gardens (där berömda trädgårdsarkitekter har fått designa trädgårdar) var att jag kände mig hemma. Det var som att gå runt i en vanlig svensk sommaräng. Jag insåg då hur lyckligt lottade vi är i Sverige: här hade arkitekterna jobbat hårt med att plantera in de rätta blommorna på de rätta ställena i de rätta kombinationerna för att få till den rätta känslan. Allt det har moder natur ordnat åt oss varje år på blomsterängarna i Sverige.

Vi kunde njuta av nyutslagna björkar, prästkragar, midsommarblomster, vallmo, rödmåra och olika sorters gräs. Allt sammansatt på ett sätt så att det skulle se vilt ut. Och vi gick där tillsammans med de engelska damerna som utstötte sina oh och ah vid anblicken av de vackra (svenska) blommorna.

Min första känsla var att jag undrade varför jag hade rest så långt och betalat så mycket för att få njuta av en vanlig, hederlig sommaräng.

Min nästa känsla var att jag som svensk sommarängsälskare är del av en trendsättarkultur. I år behöver vi inte göra något jobb alls i våra trädgårdar - vi kan njuta av sommarängarna istället och inse att det är senaste mode!

Hjärta av saint paulia till begravning

Min barndomsväns mamma gick bort i maj. Jag kunde tyvärr inte vara med på begravningen, så jag fick representeras av en blomma. Som alltid ska arrangemanget spegla mottagaren, inte minst viktigt vid begravningar. Den blomma jag mest förknippade med Siw var de saint paulia som alltid blommade så vackert i hennes kök, som var hemmets hjärta. Jag valde därför att göra ett vitt hjärta med saint paulia.

Grunden är ett oasishjärta, denna gång på frigolit. Runt det satte jag vitt band som jag hade veckat. Bandet var av papper, men klarade väta (inköpt hos en blomstergrossist). Veckningen tog en stund att komma på hur jag skulle göra, men efter ett tag gick det som på räls med hjälp av en vanlig häftapparat. Jag fäste bandet runt om hjärtat, på frigoliten, med knappnålar. Sen fyllde jag hjärtat med vita blommor: nejlikor och krysantemum. Om jag hade gjort om det hade jag bara valt krysantemum, eftersom nejlikor har så tjock blombotten, så det var väldigt svårt att få dem i samma höjd som krysantemum. Först fyllde jag utsidan av hjärtat, närmast bandet. Sedan insidan. Slutligen den horisontella delen. Jag sparade plats till saint paulian. Den var svår att få tag på, men jag lyckades till slut hitta en platta riktigt kraftig sådan. Det behövdes kraftiga stjälkar för att få fast dem utan att de gick av. Resultatet ser ni här, lite likt en gräddtårta, men det hoppas jag att Siw tyckte om.

Tusensköna och förgätmigej

De första planteringarna är alltid lika härliga. De ska gärna vara väna och blida, tycker jag. Här tusenskönor (i förädlad variant) i kombination med förgätmigej (även den förädlad) i en vit korg jag fann för länge sedan. De pryder sin plats utanför entrén.