Chelsea Flower Show - En masse

Att man får större effekt när man väljer många blommor av samma sort är väl egentligen ingen nyhet, men den tål att upprepas. Jag minns fortfarande mina första egna rabatter då jag planterade en av varje sort - det såg verkligen ynkligt ut (jag förklarade senare bort det med att jag ville testa vilka växter som passade bäst i just den jorden, men det var verkligen en efterkonstruktion). Min erfarenhet är att man alltid bör ta fler plantor än man tror, såvida man inte vill maxa rabatten om 5 år.

Detta med volymplanteringar blev jag tydligt påmind om när jag äntrade The Great Pavilion - ett gigantiskt tält där alla snittblommor återfanns. På bilderna här ser ni några exempel på hur mycket av något verkligen ger effekt.

Chelsea Flower Show - Vatten

En trend trend som alltid håller i sig är vatten. Även i år såg man vatten på olika sätt i show gardens. Stillastående vatten glittrar vackert i ytan och bildar en fin spegel åt de omgivande rabatterna, som tex bilden nedan. Är vattnet stillastående kan man laborera med olika material och former på botten. Här nedan runda, flata stenar i olika färger.

I bilden nedan har man istället valt bruna sandstenar med kantiga former som ger ett vildare och mer naturligt uttryck.

Och här ännu vildare där vattnet får omringa stenar och växter på ett till synes helt naturligt sätt.

Att ha vatten stillastående är dock inte så romantiskt som det ser ut. Min erfarenhet är att vattnet dels blir missfärgat rätt snabbt (dvs inte alls så genomskinligt som på den översta bilden), dels att myggorna gärna lägger sina larver i det, vilket kan ge en riktig mygginvasion om man har otur.Då kan rinnande vatten vara ett bra alternativ. Här nedan ett exempel där vattnet får rinna ut från en kopparkran ner i en kruka. Detta ger också ett mysigt ljud som man kan justera genom att ändra dels på vattenflödet, dels på det som vattnet landar på (tex lägga på stenar i olika former). Nackdelen med rinnande vatten är att en pump av något slag behövs för att få vattnet att cirkulera (såvida man inte väljer en så enkel lösning som Ernst gjorde i årets upplaga av Sommar med Ernst).Och har man inte tillgång till vatten kan man ju alltid simulera det, som i bilden nedan.

Chelsea Flower Show - Kontraster

Det vilda som ofta återkom i Show gardens på Chelsea Flower Show blev som vackrast när det kontrasterade mot det riktigt strama, återhållsamma.

Här nedan ser man tydliga exempel på det i The Brewing Dolphin Garden, min favorit. Här står det strikta i form av de välansade gräsmattorna, stenmurarna, pelarna och de formklippta buskarna i stark kontrast till de vilda ängsblommorna. Tack vare kontrasten blir det vilda inte för vilt utan i stället väldigt vackert. Eller som designern Cleve West själv uttrycker det i beskrivningen av sin trädgård:

The yew forms, representing the history, stability and creativity of Brewin Dolphin, stand like sentinels among a tapestry of herbaceous plants to create a sense of timelessness with a hint of mystery.

Så det är inte riktigt så enkelt som att låta sommarängen frodas hemma i sin egen trädgård. För att åstadkomma rätt effekt måste vi tydliggöra gränsen mellan det vilda och det strikta, och se till att hålla ordning på den strikta delen. Tydliga kanter mellan rabatter och gräsmatta, fyrkantiga stenbänkar mitt i ängsrabatten eller varför inte låta vatten kanta ängen (se nästa reportage)?

För att få till den rätta effekten ska man även tänka bort det traditionella sättet att arrangera rabatter med låga växter längst fram och höga bak. Om man gör på det sättet får man inte till den markerade övergången. Som man ser på bilderna ovan är blommorna här nästan lika höga allesammans, och de står blandat så att övergången syns tydligt.

Chelsea Flower Show - Längtan till landet

I maj åkte vi till Chelsea Flower Show. Det var en mäktig känsla att få vara där trädgårdstrenderna för året sätts. Jag kommer nu att presentera mina reflektioner från mässan i en serie blogginlägg. Först ut är temat Längtan till landet.

Det första som slog mig när jag gick igenom de sk Show Gardens (där berömda trädgårdsarkitekter har fått designa trädgårdar) var att jag kände mig hemma. Det var som att gå runt i en vanlig svensk sommaräng. Jag insåg då hur lyckligt lottade vi är i Sverige: här hade arkitekterna jobbat hårt med att plantera in de rätta blommorna på de rätta ställena i de rätta kombinationerna för att få till den rätta känslan. Allt det har moder natur ordnat åt oss varje år på blomsterängarna i Sverige.

Vi kunde njuta av nyutslagna björkar, prästkragar, midsommarblomster, vallmo, rödmåra och olika sorters gräs. Allt sammansatt på ett sätt så att det skulle se vilt ut. Och vi gick där tillsammans med de engelska damerna som utstötte sina oh och ah vid anblicken av de vackra (svenska) blommorna.

Min första känsla var att jag undrade varför jag hade rest så långt och betalat så mycket för att få njuta av en vanlig, hederlig sommaräng.

Min nästa känsla var att jag som svensk sommarängsälskare är del av en trendsättarkultur. I år behöver vi inte göra något jobb alls i våra trädgårdar - vi kan njuta av sommarängarna istället och inse att det är senaste mode!

Hjärta av saint paulia till begravning

Min barndomsväns mamma gick bort i maj. Jag kunde tyvärr inte vara med på begravningen, så jag fick representeras av en blomma. Som alltid ska arrangemanget spegla mottagaren, inte minst viktigt vid begravningar. Den blomma jag mest förknippade med Siw var de saint paulia som alltid blommade så vackert i hennes kök, som var hemmets hjärta. Jag valde därför att göra ett vitt hjärta med saint paulia.

Grunden är ett oasishjärta, denna gång på frigolit. Runt det satte jag vitt band som jag hade veckat. Bandet var av papper, men klarade väta (inköpt hos en blomstergrossist). Veckningen tog en stund att komma på hur jag skulle göra, men efter ett tag gick det som på räls med hjälp av en vanlig häftapparat. Jag fäste bandet runt om hjärtat, på frigoliten, med knappnålar. Sen fyllde jag hjärtat med vita blommor: nejlikor och krysantemum. Om jag hade gjort om det hade jag bara valt krysantemum, eftersom nejlikor har så tjock blombotten, så det var väldigt svårt att få dem i samma höjd som krysantemum. Först fyllde jag utsidan av hjärtat, närmast bandet. Sedan insidan. Slutligen den horisontella delen. Jag sparade plats till saint paulian. Den var svår att få tag på, men jag lyckades till slut hitta en platta riktigt kraftig sådan. Det behövdes kraftiga stjälkar för att få fast dem utan att de gick av. Resultatet ser ni här, lite likt en gräddtårta, men det hoppas jag att Siw tyckte om.

Tusensköna och förgätmigej

De första planteringarna är alltid lika härliga. De ska gärna vara väna och blida, tycker jag. Här tusenskönor (i förädlad variant) i kombination med förgätmigej (även den förädlad) i en vit korg jag fann för länge sedan. De pryder sin plats utanför entrén.

Rosa till en färgstark kvinna

Det var dags för ett nytt arrangemang i min fasters blomprenumeration. Som alltid måste man anpassa arrangemanget efter mottagaren. Jag florerade därför runt på hötorget och insöp atmosfären (försökte ignorera sparris halva priset). Till sist fastnade jag för variationer på starkt rosa: rosa lövkojor (som dock inte stod så länge), blodröda pioner som jag bara måste ha och rosa vaxblommor.  Både lövkojor och pioner har underbara gröna blad, så jag behövde bara lägga till lite bergeniablad.

Vår på bordet

Slutet av april. Äntligen börjar trädgården spira av liv. För en middag samlade jag de vackraste blommor som då blommade (vitsippor och scilla - båda har för övrigt underbara blad: scillans spjutformade och vitsippans lufsiga) och kombinerade dem med lite rester av en röd hortensia (som jag hade använt till hjärtat som visades tidigare i bloggen). Jag hittade formarna på en blom- och trädgårdsmässa, men jag måste erkänna att de är väldigt lika de jag ofta använder i köket till crème brulée.

Jag gillar de här små arrangemangen till bordsdekorationer: De går fort att göra, man har ofta små formar som passar hemma och upprepningar är alltid effektfulla. Dessutom stör de varken konversationen vid middagen eller tar plats från maten på bordet.

Italiensk midsommar

I år firade vi midsommar i Italien. Resan var helt fantastisk, men inget slår en svensk midsommarafton. Bristen på midsommarstänger var påtaglig, men eftersom vi var arton svenskar samlade, var jag tvungen att tillverka en egen.

Jag hade inte varit förutseende nog att ta med mig lite blombindningsmaterial (var nog sista gången jag reser utan myrtentråd), så med hjälp av material jag fann i trädgården och lite sytråd som jag för många år sen hade snott på ett hotellrum och stoppat ner i necessären, tillverkade jag en liten midsommarstång:

Stommen är lavendel som fanns en masse i trädgården. Jag snodde tre kraftiga sådana runt varandra, vilket blev hyfsat stabilt (jag fick be barnen om hjälp att hitta pinnar att stabilisera med senare dock). Lavendelstjälkarna fick även vara stommen i ringarna. Dessa fyllde jag sedan med alla sorters blommor jag fann i trädgården - från vitklöver i gräsmattan till mer exklusiva buskblommor. En övergiven kruka fick utöva grunden i arrangemanget. Slutresultatet blev kanske inte vackert, men definitivt unikt!